Som nyfärdig distriktsläkare började jag på Läkarmottagningen i Löberöd februari 1986. Det var egentligen menat som en tillfällig arbetsplats för egentligen ville jag återvända till Hörby där jag hade arbetat tidigare under min utbildning. Men det blev aldrig att jag bytte till Hörby, för jag har stormtrivts i Löberöd från första dagen.
Upplägget på min arbetsdag är lika från dag till dag på ett sätt, men inte på ett annat. Dagen är indelad i kvartsmoduler och systrarna samt även jag själv bokar in patienter. Varje dag har ett antal ” tomma tider” avsatta för akuta pat. Detta gör att min arbetsdag kan se väldigt olika ut och gör den spännande. Jag får många gånger under dagen vara ett stöd för sjuksköterskorna i deras bedömningar, samt blir också ofta uppringd av kommunens sjuksköterskor för att stötta och hjälpa till i vårdfrågor.
Mitt på dagen har jag uppsatt tider för telefonsamtal till patienter.
En eftermiddag varannan vecka är det dags för Barnhälsovård i Flyinge, alltid lika roligt.
Varje vecka har jag avsatt en dryg halvtimme för konsultation med kommunens sjuksystrar och då diskuteras “mina” hemsjukvårdspatienter.
Jag försöker under dagen att ligga i fas i dikteringen (jag dikterar direkt i datorn och journalanteckningen blir skriven med en gång) men det är inte så ofta att jag hinner med detta mellan patienterna, så min arbetsdag brukar sluta med att jag sitter och dikterar dagens konsultationer. Under dagen försöker jag ha koll på inkommande post, men oftast blir det först på kvällen när patienterna gått hem som jag sitter med detta. Därför händer det inte så sällan att patienter blir uppringda på kvällen för information om till exempel lab/-och rtöntgensvar.
25 år på en och samma arbetsplats ger naturligtvis en fantastisk kontinuitet. Att få träffa samma person gång efter gång medför många fördelar. Jag har för många blivit en “riktig familjedoktor” och det är en roll jag trivs med. Att se helheten är viktigt. Det är just alla patientmöten och alla intressanta samtal som sätter guldkant på min arbetsdag. Jag lär mig något nytt hela tiden. Tänk att jag har fått deras förtroende. Det är något jag är stolt över.
En viktig del i mitt arbete är också undervisning av medicine kandidater. Jag är där mycket noga med att lära dem att bemöta pat med respekt, varje pat är unik.
Man måste vara duktig på att lyssna men också på att vara lyhörd. Förtroende och delaktighet är nyckelord. Tänk-´” Hur vill jag själv bli bemött?”
Som allmänmedicinare ska man naturligtvis hålla sig uppdaterad om mycket och det är inte helt lätt att hinna läsa in alla nyheter, nya behandlingar, nya läkemedel etc, etc. Vi är darför på mottagningen noga med att varje vecka träffas i läkargruppen över ett lunchmöte där vi drar patientfall för varandra samt informerar varandra om medicinska nyheter.
På väg till och från jobbet lyssnar jag på DR P2 – det ger en skön avkoppling. Jag har förresten en underbar körväg till jobbet, förbi två slott, ljuvliga vyer, på våren mängder av vitsippor och på hösten fantastiska färger. Rådjur, fasaner. Tro det eller ej men jag har faktiskt jägarexmen, var med på en andjakt och mitt första skott träffade, sedan dess har jag inte avlagt något skott men min familj är duktiga skyttar, så det finns alltid något vilt i frysen. Jag är mycket musikintresserad, en riktig allätare (dock inte hårdrock), spelar själv piano, missar helst inte Melodifestivalen. Fösöker lösa SvD´s korsord på söndagen. Ett nytt intresse är bridge. Jag spelar tävlingsbridge i par med min man en gång i veckan. Motionerar gärna på Friskis & Svettis. Golf är roligt, kunde dock spelas oftare, hcp är högt. Är för övrigt väldigt intresserad av sport, en gång i tiden var jag riktigt duktig i friidrott samt orientering , men det var då de´. Lite teaterapa finns det också i mig och jag har väldigt nära till ett gott skratt.
Text: Helene Rosendahl, distriktsläkare
Foto: Cecilia Träff
